följ mig...

onsdag 14 maj 2014

En ny blogg är född!

Från och med idag hittar du mig och min blogg på

mynewkickasslife.com  eller  ceciliahedström.com   om det är lättare att komma ihåg :-)

Blogger som den här bloggen ligger på, har sina begränsningar.
Insåg jag när jag ville göra om den. Göra en ny layout, osv.
Börja på något nytt och se något annat :-))

Ibland har jag tänkt att sluta blogga. Men så får jag mail, varje vecka från några som är nya i Cancer-Branschen, som vill ha råd och tips och stöd.
Eller någon som är lite gammal, som jag. Som gärna vill veta hur det går, sedan.
När livet skall vara som vanligt igen. För det säger ju folk gärna till en :-)
Och vanligtvis så slutar de flesta att blogga när de känner att nu, är jag fri. Eller som många cancer-bloggar slutar. För att den som bloggar inte lever längre.
Och det är så sorgligt.
Men vi som är kvar, måste göra något bra. Och hjälpas åt.
Så om du vill följa med till min nya blogg så blir jag så glad!!
Den gamla kommer alltid att ligga kvar här :-))
kramar och kärlek och framtid!!!
Åh så här ser jag ut idag :-)) När det bara är 5 dagar sedan jag slutade med min peruk. Kan inte påstå att det känns bekvämt än. Och det ser bättre ut på bild än i verkligheten. Men att vara mörkhårig är rätt cool. Men coolast av allt är att jag är krullhårig. Sååååå häftigt!! Tack karma!!




måndag 12 maj 2014

En snygg titel - jo, man tackar!!!

Idag blev jag kallad ambassadör.
Det är nog det närmaste jag kommer en riktig "ambassadör" :-))
Smickrande att ändå få vara med, så klart!

Gå in på jogg.se så kan du se filmen och mitt fina fina tränings tips!!
För ni glömmer väl inte av att träna?
För det är inte på skoj jag pratar träning, Det är på allvar. Man måste ta hand om sin kropp!!!
Har börjat min väg tillbaka, men det står det mer om i den nya bloggen !!!
Kanske kommer den ut i morgon :-))
kram och go natt!!





torsdag 8 maj 2014

Lite tystnad.

Min tystnad här på bloggen beror inte bara på dystra tankar eller nya aha-upplevelser i Cancer-Branschen. Det beror på roligare saker också.
På att det snart nalkas ett nytt utseende på bloggen :-))
Och ni vet ju hur det är...
När man får något nytt, så blir ju det man haft länge lite små tjatigt. Lite grått. Som en gammal trött blogg med stelbent layout :-))
Och så har det gått åt massor av energi... för jag har lämnat min peruk hemma när jag gått ut.. 3 dagar i rad.
Inte för att jag helt vill.
Men jag inser att skillnaden mellan den mörkhåriga, krulliga Cecilia bara kommer att bli större om jag väntar.
Och det känns faktiskt helt okej. Även om jag ser helt vild och ombäddad ut, igen... :-)
Men väldigt, väldigt konstigt när min blick, möter sig själv i spegeln.

Så nu är det väl vår, på riktigt. :-)))
Kram och tack för att ni finns alla fina människor därute!!!




lördag 3 maj 2014

En bekännelse

Jag har våndats och tänkt och inte vetat hur.
Vad det är som skaver.
Något har inte känts rätt.
Det är konstigt, innan jag gick på cellgifter, så kunde jag bara köra. Rakt fram. Eller dit jag ville.
Inte så att jag inte njöt, av livet innan.
Men det var inte så himla krångligt eller känsligt.
Men nu är det som om cellgifterna gett mig ytterligare ett sinne att ta hänsyn till.
Skit jobbigt. Och så svårt att ta till mig.
Och jag skämtar om den nya Cecilia 2.2 och tycker att jag är ganska rolig :-)
Men att det ligger både allvar och sanning och mörker bakom det skämtet. Förstår jag inte ens själv.
Men att min nya relativt tröga hjärna inte tar in, den nya personligheten.
Att jag måste ta hänsyn till yttre omständigheter, på ett helt nytt sätt.
Att jag inte förstår saker lika lätt och inte kan dra slutsatser lika snabbt.
Att jag har svårt att koncentrera mig och uttrycka mig, så som jag gjorde innan.
Att jag är klumpigare och inte så nyanserad. Men att jag blir dubbelt så ledsen nu, om jag sårar någon och inte riktigt förstår det.
Att vara frustrerad, fast samtidigt fylld av lycka att jag lever.
Att känna maktlöshet över att jag gjort så många människor ledsna och oroliga, genom att bli sjuk.

Och det tar lite tid, innan hjärnan kopplar det kroppen försöker berätta.
Min tystnad här, beror på att jag tänkt. Att Anna har tänkt. Och att vi har pratat. Stött och blött och vridit och vänt. För hjärnan säger: -Jaaaaa, kör på. Det går, ni kan. Jobba 15 tim. varje dag.
Men kroppen säger: -Snälla, inte än, inte nu.
Så slutsatsen av allt det här är, att det blir ingen stiftelse, just nu.
Det känns som jag måste rädda mig själv och min familj innan jag kan rädda välden :-)

Så överskottet från loppet, som skulle gått till stiftelsen, går istället till Cancerfonden.
Jag hoppas verkligen inte att någon misstycker. Mitt mål är att det skall bli en stiftelse, snart.
Men just nu är det tyvärr inte möjligt.
Så istället fokuserar vi att få så många att springa, så att vi alla får en sundare livsstil och att vi får in så mycket pengar som möjligt till forskningen.
För det kommer också att rädda liv.
Och en börda släppte plötsligt från mina axlar.
Tack för att du finns med i med och motgångar. Förlåt för allt, som inte blev som vi tänkte. Älskar dig!



söndag 27 april 2014

TACK FÖR IGÅR!!!!

Vilken kväll det blev. På Incontro.
Så mycket folk, så mycket prat och så mycket kärlek och så mycket skön musik.
Förlåt alla ni, som jag inte hann prata med, som jag tänkt. Men det värmde i hjärtat att se varenda en av er!!!
Det bjöds på modevising. En strålande auktion, där Lydias fantastiska tavla var en av objekten. Blandat med presentkort på ögonfransförlägnining, löpkurser, gymkort och massor av annat skoj!!
Och sedan blev det musik"!!
För vår skull var de där och sjöng" Tack Tack Tack!!!!!
Mer info på hemsidan i morgon och här på bloggen också så klart :-)))
Ni vet ju hur lätt jag blir star-struck :-)))) Men fatt ni ? han kom och sjöng sina klassiker bara för våran skull!!!! 
Åh så kom det en massa snygga fina glada och sprudlande modeller, kerstin kom förbi också. Men lite senare. Hon är också modell och är gift med Åke som typ, räddade livet på mig på Medoc marathon, genom att hålla mig sällskap de sista 3 km. :-))


What a surprise. Super söta och gulliga och hjälpsamma Kristina svepte förbi från Stockholm. Hon jobbar på förlaget som skall ge ut vår bok. Om mitt projekt!

Anna med auktionsförättaren (som jag glömt namnet på, förlåt!!!!!)
Auktionen gick kanon, resultatet redovisas i morgon eller på tisdag!!!
Finaste Lydia Cohen skänkte den här vackra tavlan. Vilken kvinna hon är. Vilken energi hon sprider.
Och vilken jävla helvetes cancer hon har. Inte rättvist. Inte rättvist.
Vi letade kläder till kvällens happening. Men Anna och jag är precis lika kassa på det där med ekipering. Vi skulle verkligen ha en personal-shopper :-)) För vi tittar,  gillar (eller gillar inte) och tar det. Lätt och enkelt och inte en massa konstiga val. Och så gärna ett glas rosé på det. Då är vi nöjda, så enkelt. Och det förstår Anna på Oles Döttrar på Södra vägen!!!
Ser jag dubbelt? Roligaste Rongedalarna man kan hitta :-))
Alltså sötaste paret!! Patrik och Annette. 

En bror Rongedal, moi och Sara Lövgren. Hon var sååååå grym. Tack alla som var med och gjorde skillnad!!


torsdag 17 april 2014

Att sakna en mamma

Min mamma Ulla hade de vackraste händerna man kan tänka sig. 
Varma mjuka, långa och smala. Med jämna naglar och perfekta nagelband. 
Hon hade världens mjukaste hy. 
Och trots år av cellgifter, så hade hon alltid en guldbrun lyster som jag avundades henne. 
Vår lilla Ulla, hon var mamma till så många. 
Och vi är så många som saknar hennes kramar. Hennes röst. Och hennes k r a m a r.
Hennes klokhet och hennes ibland lite barnsliga envishet. Hennes motvilja att handla på stormarknader. Eller att färga sitt hår, i hemma-gjord henna som färgade hennes hår i tusen röda nyanser. (badrummet bar spår av hennes experiment lusta flera dagar, innan den ilsket röda färgen försvann ner i badkars-avloppet). 
Men hon kom undan med det mesta, vår Ulla. 
Hon var sladdbarn och växte upp med barnflickor och med en mamma som var hard-core business hela vägen. På 40-talet.
Och jag kan nästan gissa att hon var sin pappas flicka. 
För när jag ser tillbaka så tror jag att min morfar avgudade sin lilla Ulla. Som var så liten och mager när hon växte upp, att de tvångsmatade henne med grädde. 
Hon var min bästa vän, och jag saknar henne fortfarande, så att det gör ont när jag tänker på henne. 

Och även om det är många år sedan, den jävla fucking cancern tog henne ifrån oss, så går det nästan inte en dag utan att jag tänker på, att det vore nice om hon kunde ringa mig. 
För det är så mycket jag vill berätta. 
Om hur vi kämpade på, utan henne.
Och så mycket som blev dumt, efter att hon försvann. Men att allt nästan blev bra, till slut. 

Om hur mycket vi saknar henne och att vi nästan aldrig pratar om det, för ingen vågar. 
För då skulle nog sorgen välla fram som en stor våg och kanske dränka oss. Så vi smygpratar om henne. Men jag ser i ögonen på oss alla fyra ungar, att vi saknar henne med ett mörker som kallas sorg.
Och jag skulle berätta hur tomt det är utan henne, att man liksom aldrig vänjer sig.
Och jag skulle så gärna vilja berätta att hennes lilla sladdis, min lilla syster-yster är vuxen nu. Och är en fantastiskt fin människa. Som är på väg att bli den grymmaste av konstnärer, att hon hittat sin väg. Och att hon kanske inte väljer de enklaste vägarna, bara för att hon vill. Inte för att hon måste. 
Hennes konstnärs själ måste kanske få sitt Min egensinniga lilla älskade syster. 
Och att hon fortfortfarande är lika socker-söt som när hon var en liten, liten bäbis. Att hennes lilla näsa som vi pussade på, och hon fnissade så där härligt, som 4-åriga flickor gör. Är precis lika liten och söt, men nu pussas den av vackra gossar. Och att hon är min bästa vän. Och att hon alltid finns där. När jag måste gråta för att någon sårat mig. Som fångar upp mig när tankarna spinner och som alltid förstår. 

Och så vill jag ju berätta om Casey. Att den lilla människan, som är hennes enda barnbarn. Har vuxit upp och slutat kalla apelsinerna för battebåll. Och ketchup för petåll. Och att hon, flera dagar efter att Ulla försvann, gick ut med sin tallrik på balkongen. Och sträckte tallriken mot himlen. Och jag frågade vad hon gjorde. 
Och hon svarade -Jag vill bara visa mormor, att jag har ätit upp. 
Och hur lika de är varandra. Med en okuvlig hållning. Att hon rakryggad, möter livet.. Och att hon är så klok och balanserad. Och att hon inte ärvt det av mig, utan från henne. Att hennes ögon är så stora och vackra. Och insiktsfulla.
Att den lilla människan, ser till att jag behåller någon slags värdighet. I en värld som dyrkar ungdomsideal. Som kramar mig när jag bryter ihop. Som stöttar mig när jag ifrågasätter mina beslut. Och som ser till att jag har näsan över kanten och som kan lyft mig, med bara en blick. Och som alltid, alltid ger mig en kram. Älskade unge.

Och jag vill berätta att jag haft cancer. Och säga att det faktiskt var skit-jobbigt och att jag så gärna hade velat ha henne med mig. För hon hade ju vetat precis hur det kändes. 
Men att hon ändå var det. För det var hennes kamp. Mot trötta okompetenta läkare. Som inte trodde på henne och som lät hennes cancer växa sig djupt in i kroppen. Som gjorde att jag kämpade. Protesterade. För det var från hennes kamp, jag lärde mig att det är skillnad på vård och vård.  Och hur hon lärde mig att kämpa och slita, och att hon lärde mig att ställa krav och inte ta skit och inte acceptera att vänta. Och att man måste vara frisk för att kunna vara sjuk.

Att jag fått mitt hjärta krossat tusen gånger, men att jag aldrig ger upp hoppet om att hitta, min livs sanna kärlek. 
Åh, så skulle jag vilja säga förlåt, för alla gånger som vi var osams. 
Och förlåt, för att vi skrattade i smyg när hon kom hem och pratade om internet och att hon hade en mail adress som hette ulla.hedstrom.johansson@miljopartiet.pp.se och hon sa att i framtiden kommer vi inte att använda papper och kuvert. Och ur det skulle spara på miljön. Och vi skrattade lite överlägset och tänkte att nu har de där miljöpartisterna fått fnatt. På riktigt. 

Och nu, nu sitter jag här kära mamma och hade så gärna velat berätta att du fick rätt. 
Att vi inte skickar varken vykort eller handskrivna brev längre. Att vi betalar räknngarn på nätet. 
Att vi göra nästan allt på nätet. 
Men inte allt. För hur många satelliter vi än skickar upp i himlen, kan inte prata med de som är bort för alltid. 
Jag skulle så gärna vilja att du ringde så att jag fick berätta, att trots alla saker som händer så kliar pollen lika mycket i näsan som 1998. Att hög höstluft är det skönaste som finns för lungorna och att solens strålar värmer lika skönt.  
Att det aldrig varit en varmare vår än den, när du somnade in 1998. Det kändes som sommaren var i april. Och kanske var det för att du skulle få känna värme. För när du hade somnat in så grät himlen hela den sommaren. Och det blev aldrig lika varmt igen.

För alltid i våra hjärtan
Ulla
17 april 1943 - 21 april 1998




måndag 14 april 2014

Nu e det FEST på Incontro!!!!

Jag vet att det bara är måndag idag, och alla har kanske inte hämtat sig från helgens bravader :-)
Men kung på natten = kung på dagen. Så boka genast in lördagen den 26 april.
För då ställer Incontro till med festen. Festen med stort F.
Dessutom vårens roligaste och viktigaste !!!!
Vi skall dansa och göra galna moves (så att våra barn skäms :-))). Vi skall sjunga (utan någon skam i kroppen), när Tommy Nilsson sjunger sina smäktande ballader.
Åh jag skall banne mig dansa tryckare - old school :-))
(Jag skall kanske göra en dans-lista (really old school) några krav har jag ju :-)
Så är du inte ogift eller gillar att dansa, tja då är det kört :-)) Sedan är jag inte så himla petig! hahaha!

Så dra på dig ditt bästa party-humör och kom. Gratis inträde och massor av skoj händer!
Läs mer här!
Fantastiska Lena Kalleviks initiativ är grymt fint!! Tack Lena och Incontro!!!
Så välkomna alla (blivande) löpare, slappisar, festprissar, alla blogg-vänner, alla modeller från kalendern. Och alla, alla andra glada, sköna människor som vill festa och göra skillnad!!
Så här fint har Incontro gjort!!!



torsdag 10 april 2014

Dagen efter Eldsjälspriset :-)

Torsdag morgon. 07.10
Tidigt som attan var jag på plats på SVT för att få prata gyncancer!
Super-duper trevliga och intresserade programledare, en fantastisk utsikt och godaste kaffet :-)
Då kan det ju inte bli mer än kanon!

Det är ju inte vårt fel, att vi får cancer. 
Men så länge vi inte kan lita på att sjukvården står upp för oss, så måste vi ta ansvar. För oss själva. 
Och stå på oss och skrika och bråka och vara skit jobbiga. För om inte vi gör det själva, så gör ingen det åt oss. Och när det gäller lömska äckliga cancrar så är tidig upptäckt det bästa.
Så jag säger det igen; gå på alla undersökningar. Lyssna på din kropp och känns något fel. Gå inte hem. Stanna kvar och kräv hjälp. Kräv svar och kräv remiss.
Det låte kanske banalt. och barnsligt. Men man får vara banal och barnslig och man får vara skitjobbig. För om det är skillnad på tidig upptäckt eller för sen upptäckt. 
Så kan jag ta det. Jag skulle aldrig döma någon. Alla knep är tillåtna. 
Men givetvis måste vi kämpa, och jobba på större front. I enad front och med ord, argument och upprop. Genom att rösta och engagera oss. Innan vi står där. Med oron. Och kanske en cancer dom.
Så gå gärna med i Nätverket mot gynekologisk cancer
Det kostar ingenting, men det visar att du är med och stödjer oss. Som drabbats. 
Och det fantastiska arbete, som Barbro Sjölander och de andra i styrelsen gör.

Tillsammans är vi starka och tillsammans skall vi nå nollvisionen - att ingen kvinna skall behöva dö i gynekologisk cancer.
Jag tillsammans med programledarna för P4 Morgon, Jennie och Jonas. Vilket nice jobb de har !!
Jonas vinkar till publiken :-))
Jennie mixar och trixar !

Så här såg det ut på deras webb-sida.



onsdag 9 april 2014

Eldsjälspriset går till.......

Vilken dag.
Många roliga saker, men viktigast först!!
Nämligen Gyncancerdagen 2014
Äntligen hittade den till Göteborg :-)
Fantastiska Barbro Sjölander måste jag nog säga. (jag vet att jag är partisk, men det bryr jag mig faktiskt inte om, för jag gillar Barbro skarpt).
Och så RCC och Beda&Ada. 
Tack alla för att ni finns och kämpar för ”Nollvision”. Kanske kaxigt. Att våga sätta så höga mål. Men jävlar i havet, vad jag tycker det är helt rätt.
Varför mesa. Nu kör vi.

Barbro pratade lite och så skönaste snubben Nils Conradi, chef för region Väst. (om jag inte förklarar närmare vad människor gör eller jobbar, så är det nog så, att jag faktiskt inte riktigt förstår vem som som gör vad. vem som jobbar var och hur och vilka som driver/finansierar organisationerna. Men vänta bara, jag lär mig. Om än sakta :-)))
Han gjorde roligaste jämförelsen med atomer och isotoper och antikroppar och väldigt konstiga namn, (men det skulle i alla fall vara målsökande cancermedicin) och jag var den snabba (som inte hittade målet :-))) och han den långsamma, gravade stort :-)))
Och sedan fick jag prata loppet!!! Tack tack tack!!!!

Och så blev det helt oväntat en vända till upp på scenen. För jag fick en utmärkelse!!
I en jätte fin tavla. Och en jätte fin blombukett och två biobiljetter. 
Och jag började lipa som en bäbis. 
Men det blir så stort på något vis. 
När många saker känns tunga, och så helt oväntat flyger människors kärlek in över mig. Av samma anledning. Att få kärlek från oväntat håll gör att hjärtat hoppar till av glädje..
Men det är lite Cancer-Branschen i ett nötskal. Nattsvart mörker blandat med ljus värmande kärlek och omtanke. För samma sak.
För det är fint. Det är stort och det blir tårögt :-))

Och så fick jag krama på Ulrika och Nina. Alltså värme och kärlek till två vackra. Tack för att ni finns”!!
Åh mina vänner!!
Lova att alltid stå på er om någon inte tror på er inom sjukvården. Och använd kondom!!!!! Please, tjejer. För er egen skull!!!!! I alla fall tills ni hittat han, som ni tänker behålla ett tag, ni vet han med stort H :-))
puss & kram alla fina!!
Ser ni? Eldsjälspriset :-))) Sååååå stort!!!!!!!
Jag håller låda :-))
Alltså inte bra, men ändå bra. För oss som överlever. Men fan vad jag hatar cancer,
Nils höll ihop talare och tider och var Göteborgskt rolig. I love it.
Vi satt ihop :-)) Jag och Ulrika. Vi träffades första gången när jag fotade hennes bröllop!!!
En katt bland hermelinerna, Så jag är såååå stolt. Och så ödmjuk. Tack!!!!
Barbro och jag :-))
Kvällen avslutades med körsång. Ser ni ut? Det är fortfarande ljust ute :-)) våren är här mina vänner!!



Glöm inte billiga löparskor!!

Från och med i dag och resten av veckan kan du köpa Asics skor med 20% rabatt.
Och massa andra goa tränings och löpar grejer.
Det är Intersport i Högsbo som i samarbete med Asics gör den här driven.
Så skynda att fynda. Vi finns där hela dagen idag!!!
Förutom en stund vid fem, då jag är på gyn-cancerdagen, vid medicinaregatan och skall prata lite :-))
Var ses vi :-)))
kram



måndag 7 april 2014

Du kan få mig så lätt :-))

Alltså jag har hittat "min" tröja!!
Hamnade av en tillfällighet på skönaste tryckeriet idag.
Och de trycker alla Håkan Hellström t-shirts, men det fattade ju inte jag. Men en gång.
För jag tyckte att t-shirten bara skrek -Ceeeeeciiiiliiiiaaaaaa!
Och när jag kopplade att det är en textrad, så blev den ju helt plötsligt extra intressant.
För om jag skulle använda den, så skulle jag ju inte framstå, som så desperat, som jag egentligen
är :-))
För alla vanliga skulle ju tänka... -Hmmmm, hon gillar Håkan Hellström, cool brud (det sista hittade jag bara på själv :-)))
Smart va??? :-)))
Så jag säger ju det, t-shirts med förklädda budskap is da thing :-)))
Kanske är jag inte lättast att få. Men nog fan vore det nice med lite kärlek :-))



söndag 6 april 2014

Söndags-mys!

Söndag och vi sitter i soffan och myser.
Något hysteriskt humor-program, men att slötitta är det bästa sättet att titta på tv tycker jag :-)))
Har sprungit nästan 5 mil den här veckan.
Helt otroligt. Och visst är jag lite öm i anklarna (som var där jag hade som ondast när jag gick på cellgifter) och rätt sömnig.
Men inte sliten. Än :-))
Det kan vara lite tjatigt att springa i 1,5 tim. 3 ggr i veckan. Men eftersom tempot är såååå långsamt blir det inte jobbigt.
Men jag blir super sömnig och sover som en stock hela nätterna.
Vi skall fortsätta med detta i ytterligare fyra veckor.
Och jag skall inte säga att jag känner någon super stor skillnad.
Men jag ser på jogg.se att tiderna blir lite snabbare, men pulsen ligger still. Rätt coolt. Om jag kan bli vältränad utan smärta :-))
Helgen var super lugn och jag jobbade lite både igår och idag.
Åh i morgon är det måndag. Nu kör vi :-))
Jag sitter som klistrad när Meltzer är på tv´n. För att se hur hennes cell-gifts frilla tar sig ut. Och hon är ju jätte söt. Så jag väntar och väntar och väntar och tänker att snart är jag där :-)))



lördag 5 april 2014

Juice-frukost á la Hedström!

Ibland är livet så där isandes kallt och ensamt.
Och så får man godaste kramen eller mjukaste handen och det vänder. Sakta. Men det vänder.
Och ibland är livet så där mjukt och mysigt och bubbligt som det var i morse.
Med sötaste grannarna (jag har väldigt många söta grannar, men det här är nog de söt-sötaste vi har här i kvarteret :-)) och mysigaste Casey.
En spontan juice-frukost, för att göra reklam för juicens goda egenskaper och maskinens lätthet.
Vi gick all-in. Och sanna mina vänner. Det lär bli fler juice-frukostar framöver!!!!
Men nu är det ju lördag och vad som helst kan hända.
Jag hoppas på något spännande och kul :-))
xoxoxo
Bästa juice-boken fick jag av Casey och hennes pappa julklapp.
Seriös jucining. Men hoppa granat-äpplen om du har bråttom. Väldigt kladdigt, tungt att krossa och pilligt att rensa.
Casey var väldigt tveksam till mina schnygga smör-rullar. Det enda snygge knepet jag kan i köket, så hon lät mig hållas :-)
Vi hann med en omgång hemma-gjord jordgubb sylt. Men de påtänkta pannkakorna tar vi nästa gång. Så sylten döpte vi om till marmelad :-) 
Färgglada muggar i plast som inte är farliga och inte något barnarbete inblandat. Så smakar juicen extra gott.
Nya mixern användes för första gången. Det blev kokosmjölk, mixat med päron och blåbär. Sååååå gott!!! Tur att jag matchade nagellacket .-))
Renée Voiltares Jucie-bok är bäst. Men vi skall göra en bättre. För alla kokböcker vänder sig till ruttade matlagare. Jag vill ha en pedagogisk matlagningsbok. För nybörjare. Och det finns inte. Så vi skall skriva en jag och Casey. Där alla våra vänner skall få vara med!! Men det blir lite längre fram :-))
Söta C tyckte att ananas-jucien var kanon god :-))
Godaste corisanterna på den här sidan östersjön :-)
Casey gillade dem också :-)
Med söta lilla A skall jag springa Marathon du Medoc 2015!!! Såååååå kul vi skall ha. Just nu springer hon som vinden, inför fcancerandrun-loppet 20 september.
Att mjuka upp ett granat-äpple var ju inte helt lätt :-)) men en väldigt vacker och god frukt!




torsdag 3 april 2014

Gilla vår nya Facebook.sida!

Nu har vi samma namn i alla socialamedier.
Allt för att minska förvirringen (om inte för dig, så för mig :-)))
Så klicka gärna på den här länken, för då kommer du till den nya FB-sidan och den behöver mycket kärlek och "lajks".
Fcancerandrun

Så här såg det ut idag på Frihamnspiren, när vi fotograferades för Metros bilaga.
Så kul att bli fotad.
Jag drar ner kepsen långt ner i ansiktet och låtsas att jag är någon annan.  Någon som vågar.
Och då vågar jag ju. Eftersom jag är någon annan :-))
Super bra knep. Det krävs ju att man inte är den analytiska typen, för då genomskådar man nog det allt för lätt. Men för en glad, enkel skit som jag, så funkar det utmärkt :-)))

puss & kram



onsdag 2 april 2014

Fotomodeller i morgon igen :-))

Attans vad kallt det var.
Trots varmfodrade byxor blev det rätt kallt, när vi på våra snyggaste maner försökte springa, hoppa och skratta naturligt.
Not. Liksom.
Men kul hade vi!
Am och Nick var fotografer och Anna och jag var modeller :-)) LOL som Casey skulle sagt!
Och i morgon är det dags igen. Mina favvo fotografer jobbar i  San Diego, så vi skall bli fotade av en tjej från Metro.
För bilderna skall pryda omslaget på Metro-bilagan som kommer ut den 21 april.
Känner du att du vill annonser där, så hör av dig.